Debut i primärvården.

Igår var jag för första gången under utbildningen ute i primärvården på "min" vårdcentral i Skarpnäck. Det var en mycket intressant och givande dag trots att jag egentligen inte kan något förutom det jag lärt mig på egen hand av rent intresse. Skarpnäcks VC är en väldigt liten och gemytlig vårdcentral, med en ännu mindre barnavårdscentral en trappa ner. Under den tid jag kommer att vara där så kommer personalen och vi kandidater att lära känna varandra, vilket jag ser väldigt positivt på. Igår var det endast jag och en till i min grupp som var där och vi fick följa med en varsin läkare. Det var till och med första gången som jag kallades för "läkarkandidat", vilket var en häftig känsla då jag ännu knappt fattat att det faktiskt är läkare som jag ska bli! :)

Det jag fick vara med på igår var främst att sitta med och lyssna och iaktta när läkaren tog emot och undersökte patienter. Jag fick också testa att lyssna på två par lungor, ett par hos en 3-årig pojke och ett par hos en kvinna i 50-årsåldern. Tydligen låter det lite olika hos barn och vuxna, men eftersom jag aldrig lyssnat på lungor förut var det inget jag märkte. Men det är väl sådant som jag ska lära mig med tiden. Hade jag redan kunnat allt hade jag ju inte behövt gå denna utbildning. Jag fick vara med när läkaren palperade och perkuterade buken hos en äldre man, och läkaren förklarade hur och varför hon gjorde på ett visst sätt genom att förklara hur tarmarna och andra organ var placerade. Mycket lärorikt och pedagogiskt! Förutom att vara med vid patient-läkarmötet fick jag ta mig en titt i deras labb där all provtagning sker. Måste säga att det fanns förvånansvärt många olika analysapparater på plats på vårdcentralen, även om mer komplicerade analyser sker på Karolinska Sjukhuset. Dessutom kände jag igen några av apparaterna sedan kursen i medicin och teknik som jag läste på KTH förra våren. Skönt att få bekräftat att utbildningen på KTH inte är helt bortkastad och att det faktiskt finns en poäng med att läsa färdigt till högskoleingenjör i medicinsk teknik.

Jag ser redan fram emot nästa dag i primärvården, vilken tyvärr inte infaller förrän strax efter påsk. I mars ska jag vara på CeFAM, Centrum för allmänmedicin, i Huddinge och få lära mig olika lättare undersökningsmetoder såsom att ta halsprov, använda otoskop och ta blodtryck. Det ska också bli riktigt kul! :)

Plugg hemifrån.

Jag hade verkligen sett fram emot eftermiddagens föreläsningar, som dels var två klinikerföreläsningar om gener i hälsa och sjukdom samt en föreläsning om cellkärnan och DNA. Tyvärr hade vädergudarna bestämt sig för att orsaka snökaos vilket här i Stockholm verkligen är KAOS. Det gick varken bussar eller pendeltåg, så jag bestämde mig efter en stunds velande att stanna hemma och plugga istället. Jag hoppas att det var ett klokt beslut även om jag har lite ångest över det jag missade. Har dock snälla klasskamrater som tagit anteckningar till mig :)

Det jag gjort hemma idag är att noggrant läsa igenom artikeln om akut myeolisk leukemi från New England Journal of Medicine, som ingår i ett vetenskapligt projekt som ska resultera i en uppsats på två sidor skriven enligt alla formella regler. Intressant läsning om en svår form av blodcancer. Förutom att läsa artikel har jag läst ett par kapitel i Biochemistry. Egentligen börjar vi inte med biokemi förrän lite senare på terminen, men då den delen av DFM 1 har ryktet om sig att vara väldigt jobbig kan det vara lika bra att läsa lite i förväg.

Jag har även lyckats ladda ner Molecular Biology of the Cell, som finns att hämta gratis i fjärde upplagan på nätet. Enligt läraren ska jag klara mig bra med den cellbiologiska boken jag har från KTH, men jag tycker det är skönt att även ha tillgång till den egentliga läroboken. I helgen ska jag mest ta det lugnt, men jag tänker ta tillfället i akt att läsa biokemi om lusten skulle sätta in :)

Quiz och vårdcentralsplacering.

Häromdagen hade vi vårt första obligatoriska webbaserade quiz. Det innefattade det vi precis läst färdigt, systematisk anatomi med viss fysiologisk översikt. Dock fungerade quizzet som en självvärdering, vilket innebar att det inte fanns någon speciell gräns för att få godkänt utan att det mer skulle vara en fingervisning om vad man kan och vad man behöver träna mer på. Det gick bra för mig, 30 av 33 möjliga rätt, även om det nu inte räknas. Kommande quizzes kommer vara "på riktigt", det vill säga vi måste ha minst 50 % rätta svar för att bli godkända. Det känns inte som någon orimlig gräns, om quizzet nu inte är oändligt svårt. Men det visar sig om några veckor.

Vi har nu även fått våra placeringar på vårdcentral där vi ska vara under primärvårdsdagarna denna termin och vad jag har förstått även kommande tre terminer. Jag hade i princip stålsatt mig för att hamna på något ställe dit jag skulle ha två timmars resväg enkel resa, men jag hade väldig tur då jag ska vara på Skarpnäcks vårdcentral. Bussen dit går utanför min dörr och det tar ca 45 minuter totalt att ta mig dit, vilket är ganska bra för att vara i Stockholm. Det tar längre tid för mig att åka till skolan i Solna. Så jag är nöjd :) Första primärvårdsdagen inträffar om knappt två veckor. Jag ser verkligen fram emot att få vara med en riktig läkare på jobbet, och kanske till och med få hjälpa till med enklare saker :)

DFM 1.

I slutet av förra veckan påbörjades kursen Den Friska Människan 1, eller DFM 1 som den förkortas, och omfattar 24 hp. Den kommer vi nu att läsa resten av terminen. Därefter väntar även DFM 2 och 3. Under ett par veckor håller vi på med systematisk anatomi med en liten översikt av den tillhörande fysiologin. Hittills har vi gått igenom hjärtats cirkulationssystem, det respiratoriska systemet och njuren. Det känns väldigt bra att nu vara igång "på riktigt". Vad jag har hört är denna första termin på läkarprogrammet den "värsta". Vi får väl se hur tufft jag kommer tycka att det är, eftersom jag hela tiden kan referera till studierna på KTH. Oavsett hur jobbigt det kommer vara så kommer nog denna termin gå väldigt fort. Jag har snart redan gått fyra veckor och det bästa är att valet av läkarprogrammet verkligen känns helt rätt. Det är som om en sinnesfrid intagit mitt undermedvetna, något jag aldrig kände när jag läste till civilingenjör. En härlig med lite ovan känsla... :)

Beundransvärd.

Astrid Seeberger är helt klart en beundransvärd kvinnlig läkare. Vi läkarstudenter på KI har dessutom den stora förmånen att ha henne som ansvarig för Professionell Utveckling :)

Läkaren in action.

Idag har det varit tre timmars undervisning på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Dagen var en obligatorisk så kallad PU-dag, Professionell Utveckling, som fokuserar på det professionella bemötandet och handläggningen av patienten och som återkommer under hela utbildningen. Vi började i en föreläsningssal där en överläkare i njurmedicin gick igenom vad som brukar göras vid ett patientmöte, där anamnes (patientens sjukdomshistoria) och status (undersökning av patienten) är viktiga hörnstenar. Därefter hade läkaren ett samtal med en patient (riktig eller inte, det är frågan...) medan vi studenter lyssnade och observerade hela processen. Väldigt intressant!

Efter en liten bensträckare fick vi istället gå till ett kursrum där vi fick göra olika praktiska övningar som fokuserade på interaktionen mellan två individer. Även detta moment var mycket givande, vilket jag tror merparten av mina klasskamrater instämmer i.

Imorgon är det dags för HLR, Hjärt-Lung-Räddning, på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna. Det sägs att vi då kommer att få någon slags docka som vi sedan kan ha hemma och öva på... :)

En tänkbar specialitet.

Igår hade vi föreläsningar om olika slags behandlingar inom läkaryrket, till exempel medicinsk behandling, psykologisk behandling och kirurgisk behandling. Givetvis var det verksamma läkare som höll i föreläsningarna. Jag har länge haft en föreställning om att kirurgi som specialitet verkar spännande trots att jag vetat väldigt lite om vad det innebär mer än att man opererar. Under gårdagens föreläsning om kirurgisk behandling var det två stycken kirurger, en man och en kvinna, som berättade om sitt yrke, om vägen dit, om för- och nackdelar och att kombinera kirurgi med familj och ett liv utanför jobbet. Jag blev positivt överraskad och fördomar som att man som kirurg knappt har någon mer patientkontakt än när patienten ligger exponerad på operationsbordet fick jag snabbt revidera. Kirurgen har mycket patientkontakt under hela processen, från beslut om operation till uppföljning av resultatet. Efter gårdagens föreläsning blev jag ännu mer intresserad av kirurgi som specialitet, och hamnar på listan över tänkbara specialiteter. Det ska bli spännande att se hur detta kommer att ändra sig fram och tillbaka under utbildningens gång varefter jag stöter på andra intressanta områden :)

Under gårdagen var det även en känd psykiater och psykoterapeut som berättade om den psykologiska behandlingen. Trots att psykiatri inte har varit något som tilltalat mig gjorde föreläsaren sin berättelse så intressant att jag fick tänka om en smula. Inte så mycket att jag ser psykiatri som min framtida specialitet, men i alla fall så pass mycket att jag tycker psykiatri verkar vara ett spännande område.

Första skolveckan.

Då har första veckan på läkarprogrammet klarats av. Först introduktionskollo måndag till onsdag och därefter två dagar på Karolinska Institutet med olika introduktionsföreläsningar och annat smått och gott. Hittills känns det superbra, och jag är säker på att jag kommer att stortrivas på denna utbildning :) Med bara en massa medicinska kurser, praktiska moment och en ständig frånvaro av matematik kan det bara inte bli tråkigt! Dessutom är det väldigt inspirerande att studera på Sveriges största medicinska universitet, där alla utbildningsprogram har medicinsk anknytning och där framgångsrik forskning bedrivs. Just nu känner jag att jag verkligen har alla möjligheter för att lyckas nå dit jag vill, det vill säga att genomföra utbildningen och sedan hitta en specialitet som jag brinner lite extra för. Inte att förglömma är även att jag nu på bara en vecka hunnit träffa många nya härliga människor, och att detta garanterat kommer att vara ett ständigt inslag under hela utbildningen och yrkeslivet. Jag är oerhört tacksam att jag får uppleva allt det här! :)

Introduktionskollo -check!

För ett par timmar sedan kom jag hem efter att ha varit på introduktionskollot på Barnens Ö tillsammans med mina nya klasskamrater och ett gäng fantastiska faddrar. Det har varit ett par riktigt roliga och aktiva dagar, så det var mycket skönt att få komma hem till sin egen lägenhet igen. Borta bra men hemma bäst, eller hur? :) Det var helt klart värt att följa med på kollot, varför jag rekommenderar blivande läkarstudenter på KI att i största möjliga mån försöka att delta. Jag är normalt sett inte så mycket för lekande, men de lekar och tävlingar vi hade på kollot var hur roliga som helst. Och maten var verkligen toppen! Nu är jag helt slut, fast på ett positivt sätt :)

Imorgon ska jag testa att ta pendelbussen hemifrån som går mellan Campus Huddinge och Campus Solna. Det värsta som kan hända är ju att jag kommer för sent på grund av trafiken, men det är bättre att göra det imorgon än till uppropet i måndags. Jag börjar redan vid 8.30 så det ska inte bli alltför sent ikväll...

Imorgon börjar det.

Om mindre än ett dygn börjar mitt "nya" liv, eller åtminstone min nya utbildning. Första dagen av 5,5 års studier. Det är stort. Och många dagar av roligheter, plugg, nervositet, slit och glädje som jag har framför mig. Men tiden kommer gå fort, det vet jag. Tre terminer på KTH passerade nästan utan att jag hann blinka, trots att det emellanåt var många svordomar och förbannande ord som haglade ur min mun om matematik och fysik. Alldeles säkert kommer tiden på läkarprogrammet och Karolinska Institutet vara betydligt mer intressant än vad det hittills har varit på KTH.

Imorgon är det först upprop och ett par timmars information innan vi bjuds på lunch och sedan kliver på bussen som ska ta oss ut till Barnens Ö, där introduktionsinternatet går av stapeln under två dygn. Jag är väldigt nervös, men samtidigt peppad att få sätta igång. Nervositeten handlar främst om att vara i en ny situation med helt nya människor att lära känna. Tänk om ingen vill umgås med mig? Tänk om jag gör bort mig och på så vis förstör det första intrycket som är så viktigt? Jag vet att sådant här brukar "ordna sig av sig själv" bara man är öppenhjärtig. Tror snarare att dessa tankar kommer från en liknande situation när jag skulle börja gymnasiet för en massa år sedan. Den stora skillnaden nu mot då, för snart tio år sedan, är att jag i princip är en helt annan person idag. Visst, i grund och botten är jag såklart densamma men då var jag väldigt blyg och osäker och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig ihop med obekanta människor. Idag däremot är jag mer säker i mig själv, och står upp för den jag är. Jag är även mer öppen socialt och har inte svårt att prata med främlingar, även om såklart inte alla blir mina vänner som jag kommer att umgås med. Men det är de där jobbiga "flashback"-tankarna som nu stör mig...

I veckan kommer jag att ge en summering av internatet och alla nya intryck jag fått. Nu ska jag se till att packa klart det jag ska ha med mig.