Om mindre än ett dygn börjar mitt "nya" liv, eller åtminstone min nya utbildning. Första dagen av 5,5 års studier. Det är stort. Och många dagar av roligheter, plugg, nervositet, slit och glädje som jag har framför mig. Men tiden kommer gå fort, det vet jag. Tre terminer på KTH passerade nästan utan att jag hann blinka, trots att det emellanåt var många svordomar och förbannande ord som haglade ur min mun om matematik och fysik. Alldeles säkert kommer tiden på läkarprogrammet och Karolinska Institutet vara betydligt mer intressant än vad det hittills har varit på KTH.
Imorgon är det först upprop och ett par timmars information innan vi bjuds på lunch och sedan kliver på bussen som ska ta oss ut till Barnens Ö, där introduktionsinternatet går av stapeln under två dygn. Jag är väldigt nervös, men samtidigt peppad att få sätta igång. Nervositeten handlar främst om att vara i en ny situation med helt nya människor att lära känna. Tänk om ingen vill umgås med mig? Tänk om jag gör bort mig och på så vis förstör det första intrycket som är så viktigt? Jag vet att sådant här brukar "ordna sig av sig själv" bara man är öppenhjärtig. Tror snarare att dessa tankar kommer från en liknande situation när jag skulle börja gymnasiet för en massa år sedan. Den stora skillnaden nu mot då, för snart tio år sedan, är att jag i princip är en helt annan person idag. Visst, i grund och botten är jag såklart densamma men då var jag väldigt blyg och osäker och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig ihop med obekanta människor. Idag däremot är jag mer säker i mig själv, och står upp för den jag är. Jag är även mer öppen socialt och har inte svårt att prata med främlingar, även om såklart inte alla blir mina vänner som jag kommer att umgås med. Men det är de där jobbiga "flashback"-tankarna som nu stör mig...
I veckan kommer jag att ge en summering av internatet och alla nya intryck jag fått. Nu ska jag se till att packa klart det jag ska ha med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar