Sommarlovet lider mot sitt slut...

Nu är det bara en vecka kvar av det som i början kändes som ett oändligt långt sommarlov på 13 veckor. Men tiden har, som vanligt, gått väldigt fort och nu är hösten återigen här. Jag har haft en väldigt bra sommar, även om jag inte känner mig speciellt utvilad. Hur ska man egentligen bära sig åt för att bli det?

Nåväl. Redan måndagen efter att jag slutat skolan började jag mitt sommarjobb som undersköterska. För att summera de nio veckorna som jag jobbade så tycker jag det var väldigt roligt, intressant, lärorikt och spännande. Helt klart det bästa jobbet jag någonsin har haft! Och jag blev en riktig fena på att ta venprov. ;)

Bara några dagar efter min sista arbetsdag åkte jag och en kompis till Egypten för två veckors semester. Det var helt underbart att få komma iväg och inte ha större bekymmer än om när vi skulle göra en viss utflykt eller vad vi skulle äta till middag. Massor av sol och värme fick vi också, vilket var välbehövligt efter ännu en svensk sommar som inte ens är värd att kallas "sommar". Nu har jag varit hemma i Sverige i en vecka, och denna vecka har jag tillbringat hemma hos familj och vänner i Falun. Vet vet hur länge det dröjer innan jag kommer tillbaka igen...

Idag åker jag tillbaka till Stockholm för att vara där och umgås med min pojkvän en vecka innan skolan drar igång med buller och bång. Termin 4, den sista prekliniska terminen. Längtar redan nu tills denna termin är över så att jag får komma ut på sjukhus! Tror jag fick mersmak efter att ha jobbat på sjukhus större delen av sommaren... :) Tyvärr har jag inte ägnat en minut åt att plugga denna sommar, vilket jag ju hade tänkt att göra. Min plan var att repetera lite inför preklintentan, men ska jag vara ärlig så har jag varken haft den minsta lusten eller orken till det. Jag har svårt att motivera mig att plugga när jag vet att jag faktiskt inte måste det...kanske straffar sig i höst, det visar sig.

Sommarjobb fixat!

Förra veckan blev det äntligen klart med sommarjobb för min del. Det har ju varit lite svårt att få något "vettigt" sommarjobb för mig de senaste somrarna eftersom jag inte har någon annan utbildning än naturvetenskapligt gymnasium, och erfarenhet från hotellbranschen. Efter att ha legat i och verkligen jagat efter jobb i vår så är det nu klart att jag ska få jobba som undersköterska på medicinkliniken på Falu lasarett. Det ska verkligen bli roligt, och dessutom en värdefull merit och medicinskt lärotillfälle. Jag har aldrig jobbat inom vården tidigare så nu är det på tiden! :) 

Börjar skymta slutet av T2.

Nu är det bara lite drygt en vecka kvar innan det är juluppehåll. Men innan dess ska ett preparatförhör göras och förhoppningsvis även klaras. Förhöret består av en hel drös med anatomiska strukturer som ska kunna identifieras på dissekerade preparat och plastmodeller. Anatomin handlar om rörelseapparaten, det vill säga sådant som muskler, leder, ben och ligament. Väldigt mycket att hålla reda på, framför allt när det gäller underarmen, handen och foten, men jag ska göra mitt bästa för att banka in det som krävs tills på måndag när förhöret äger rum. Jag är dock mycket nervös inför detta förhör, för det är så mycket att hålla reda på och därmed många saker som kan gå fel...

Eftersom vi den senaste månaden har hållit på med momentet Människan i rörelse har vi även fått dissekera en hel del. Första gången kändes det lite olustigt men jag vande mig snabbt och nu känns det, kanske inte naturligt, men i alla fall bekvämt. Jag har varit på varje dissektionstillfälle, och i stort sett varje gång har jag lärt mig något av det. Det är något helt annat att se anatomiska strukturer i 3D i verkligheten jämfört med att sitta med böcker, även om böcker också är en viktig del av inlärningen.

En mycket rolig sak som har inträffat de senaste dagarna är att jag får kärt sällskap på KI framöver, om än inte i samma klass. Min pojkvän har äntligen tagit sig in på läkarprogrammet, och börjar därmed T1 efter jul. Stort grattis till honom! Bra för honom att ha någon att få hjälp av, och bra för mig som repetition för att hålla kunskaperna vid liv :)

Skolstart!

Efter ett 12 veckor långt sommarlov, som gått väldigt fort, börjar nu skolan igen imorgon. Det känns helt okej, jag är faktiskt ganska så laddad för att sätta igång med studierna. Förutom att jobba i sju veckor denna sommar har jag inte gjort just nånting. Dock har jag i alla fall varit och kollat in en annan läkarstudentstad, Linköping, där min pojkvän jobbat under sommaren. Ska jag vara ärlig så gillade jag Linköping bättre än Stockholm trots att jag bara var där några dagar. När jag är klar med min läkarutbildning här i Stockholm kommer jag att flytta härifrån, och därför förmodligen göra min AT-tjänstgöring någon annanstans. Men det är fem år dit, och på den tiden kan mycket hända!

Imorgon börjar jag alltså termin 2 på läkarprogrammet. Det känns oerhört skönt att ha lagt termin 1 bakom mig, för nu börjar vi läsa lite mer intressanta saker än vad vi gjorde under första terminen. Direkt efter skolan imorgon ska jag även ta min sista vaccinationsdos för hepatit B. Tydligen är det inte så många i min klass som utnyttjat den vaccination som erbjuds, åtminstone inte under termin 1. Dumt tycker jag, för några stick är betydligt bättre än alternativet, det vill säga att bli sjuk!

Nu ska jag fira de sista timmarna av sommarlovet med att jobba lite. Har fått ett litet extraknäck via KTH där jag och en till får vara med och utforma höstens kurs i modern fysik, tack vare våra goda studieresultat i kursen förra hösten :)

Vaccination påbörjad.

Som läkarstudent är det rekommendabelt att genomgå vaccination för sjukdomar som är smittsamma och som man kan utsättas för i vården. Karolinska har ett samarbete med Cityakuten Wasa Vaccination i city dit bland annat vi läkarkandidater får gå och vaccinera oss gratis, vilket måste anses som något väldigt fördelaktigt.

Igår var jag där på mitt första besök. Trots att jag ska bli läkare är jag väldigt spruträdd, även om den rädslan har blivit mildare med åren. Som tur var så var sjuksköterskan mycket skicklig att sticka. Sedan att det hon sprutade i sved som bara den kunde ju inte hon rå för... Jag fick dels den första vaccinationsdosen av tre mot Hepatit B (vaccination mot Hepatit A har jag fått tidigare) och dels gjordes ett så kallt PPD-test som berättar om jag ska vaccineras mot tuberkulos eller inte. På torsdag, 72 timmar efter testet, ska jag tillbaka för avläsning av testet och med största sannolikhet även få vaccinet mot tuberkulos eftersom jag vad jag vet inte fått det tidigare. Efter alla sprutor mot både det ena och det andra kanske min spruträdsla minskar till att bara vara ett obehag?

En tänkbar specialitet.

Igår hade vi föreläsningar om olika slags behandlingar inom läkaryrket, till exempel medicinsk behandling, psykologisk behandling och kirurgisk behandling. Givetvis var det verksamma läkare som höll i föreläsningarna. Jag har länge haft en föreställning om att kirurgi som specialitet verkar spännande trots att jag vetat väldigt lite om vad det innebär mer än att man opererar. Under gårdagens föreläsning om kirurgisk behandling var det två stycken kirurger, en man och en kvinna, som berättade om sitt yrke, om vägen dit, om för- och nackdelar och att kombinera kirurgi med familj och ett liv utanför jobbet. Jag blev positivt överraskad och fördomar som att man som kirurg knappt har någon mer patientkontakt än när patienten ligger exponerad på operationsbordet fick jag snabbt revidera. Kirurgen har mycket patientkontakt under hela processen, från beslut om operation till uppföljning av resultatet. Efter gårdagens föreläsning blev jag ännu mer intresserad av kirurgi som specialitet, och hamnar på listan över tänkbara specialiteter. Det ska bli spännande att se hur detta kommer att ändra sig fram och tillbaka under utbildningens gång varefter jag stöter på andra intressanta områden :)

Under gårdagen var det även en känd psykiater och psykoterapeut som berättade om den psykologiska behandlingen. Trots att psykiatri inte har varit något som tilltalat mig gjorde föreläsaren sin berättelse så intressant att jag fick tänka om en smula. Inte så mycket att jag ser psykiatri som min framtida specialitet, men i alla fall så pass mycket att jag tycker psykiatri verkar vara ett spännande område.

Första skolveckan.

Då har första veckan på läkarprogrammet klarats av. Först introduktionskollo måndag till onsdag och därefter två dagar på Karolinska Institutet med olika introduktionsföreläsningar och annat smått och gott. Hittills känns det superbra, och jag är säker på att jag kommer att stortrivas på denna utbildning :) Med bara en massa medicinska kurser, praktiska moment och en ständig frånvaro av matematik kan det bara inte bli tråkigt! Dessutom är det väldigt inspirerande att studera på Sveriges största medicinska universitet, där alla utbildningsprogram har medicinsk anknytning och där framgångsrik forskning bedrivs. Just nu känner jag att jag verkligen har alla möjligheter för att lyckas nå dit jag vill, det vill säga att genomföra utbildningen och sedan hitta en specialitet som jag brinner lite extra för. Inte att förglömma är även att jag nu på bara en vecka hunnit träffa många nya härliga människor, och att detta garanterat kommer att vara ett ständigt inslag under hela utbildningen och yrkeslivet. Jag är oerhört tacksam att jag får uppleva allt det här! :)

Imorgon börjar det.

Om mindre än ett dygn börjar mitt "nya" liv, eller åtminstone min nya utbildning. Första dagen av 5,5 års studier. Det är stort. Och många dagar av roligheter, plugg, nervositet, slit och glädje som jag har framför mig. Men tiden kommer gå fort, det vet jag. Tre terminer på KTH passerade nästan utan att jag hann blinka, trots att det emellanåt var många svordomar och förbannande ord som haglade ur min mun om matematik och fysik. Alldeles säkert kommer tiden på läkarprogrammet och Karolinska Institutet vara betydligt mer intressant än vad det hittills har varit på KTH.

Imorgon är det först upprop och ett par timmars information innan vi bjuds på lunch och sedan kliver på bussen som ska ta oss ut till Barnens Ö, där introduktionsinternatet går av stapeln under två dygn. Jag är väldigt nervös, men samtidigt peppad att få sätta igång. Nervositeten handlar främst om att vara i en ny situation med helt nya människor att lära känna. Tänk om ingen vill umgås med mig? Tänk om jag gör bort mig och på så vis förstör det första intrycket som är så viktigt? Jag vet att sådant här brukar "ordna sig av sig själv" bara man är öppenhjärtig. Tror snarare att dessa tankar kommer från en liknande situation när jag skulle börja gymnasiet för en massa år sedan. Den stora skillnaden nu mot då, för snart tio år sedan, är att jag i princip är en helt annan person idag. Visst, i grund och botten är jag såklart densamma men då var jag väldigt blyg och osäker och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig ihop med obekanta människor. Idag däremot är jag mer säker i mig själv, och står upp för den jag är. Jag är även mer öppen socialt och har inte svårt att prata med främlingar, även om såklart inte alla blir mina vänner som jag kommer att umgås med. Men det är de där jobbiga "flashback"-tankarna som nu stör mig...

I veckan kommer jag att ge en summering av internatet och alla nya intryck jag fått. Nu ska jag se till att packa klart det jag ska ha med mig.

Karriärstankar genom åren.

Från astrofysiker till läkare till civilingenjör till läkare. Så har mina karriärsplaner sett ut under ett tidsspann på ungefär tio år. I slutet av högstadiet började jag intressera mig för universum och astrofysik, vilket höll i sig ända till sista året på gymnasiet. Anledningen till att jag lade planerna på en karriär som astrofysiker åt sidan var det projektarbete som jag gjorde om fenomen som supernovor och svarta hål. Visst var det intressant och i allra högsta grad häftigt, men jag insåg att området antagligen skulle bjuda på alldeles för lite "action" för min smak för att jag inte skulle bli uttråkad.

Istället började jag intressera mig för medicin, vilket jag fick upp ögonen för i samband med att jag genomgick en mindre operation i trean på gymnasiet. Jag skulle bli läkare. Efter gymnasiet var jag dock så skoltrött att jag bestämde mig för att ta ett sabbatsår och jobba. Men eftersom jag ville se hur långt mina gymnasiebetyg, 20.0, räckte så sökte jag läkarprogrammet på samtliga orter i Sverige, "för skojs skull". Och jag kom in på mitt förstahandsval Linköping, men tackade nej eftersom jag behövde vara skolledig. Sökte även kommande termin, och kom in på mitt andrahandsval, Linköping. Trots att mitt sabbatsår nu hade gått var jag fortfarande högst omotiverad att börja plugga, och jag tackade återigen nej. Jag fortsatte att söka och fick tredje gången, en hösttermin, avslag, vilket inte gjorde något då jag ändå inte tänkte börja plugga just då. Fjärde gången jag sökte kom jag in på mitt fjärdehandsalternativ Göteborg, men dum som jag var tackade jag nej igen för att jag precis fått fast jobb. Antagligen var jag inte tillräckligt motiverad att börja studera nu heller, eftersom jag tycktes leta efter "ursäkter" för att inte tacka ja till min plats.

Efter ytterligare någon termin började jag längta efter att få börja mina läkarstudier, men kom då såklart inte in när jag sökte vilket var en besvikelse. Hur kunde inte ens ett betyg på 20.0 räcka för att komma in på läkarprogrammet? I ren desperation sökte jag även till Norge och Danmark, och kom faktiskt in i Köpenhamn, hösten 2008, men då hade jag precis skaffat lägenhet och fått fast heltidsjobb i Stockholm dit jag var på väg att flytta. Till slut hade jag gett upp hoppet om att komma in på läkarprogrammet utan ett strålande resultat på högskoleprovet, vilket jag inte hade. Därför började jag se mig omkring efter alternativa utbildningar, och valet föll på civilingenjörsutbildningen i medicinsk teknik. Tyvärr var det enligt mitt tycke i princip bara tråkiga kurser som matematik och fysik, men jag bet ihop. I mitten av andra terminen kom jag på mig själv att drömma om en karriär som läkare i samband med kursen i fysiologi och anatomi. Uppenbarligen hade jag inte helt gett upp läkardrömmen, men skulle jag göra en sista satsning? Det gjorde jag, efter ännu en termin med ointressanta kurser vid KTH, och jag kom som bekant in vid Karolinska Institutet. Detta är en chans jag kommer att förvalta på bästa möjliga sätt, för det är inte alla som får möjlighet att uppfylla sin dröm.

Ett kapitel avslutas och ett annat påbörjas.

Sådär, nu har jag skrivit de sista tentorna som heltidsstuderande vid KTH och har haft jullov i lite drygt ett dygn. Det känns riktigt bra att veta att jag när nästa termin börjar kommer att vara läkarstudent. Jag längtar verkligen till den 17 januari när allting drar igång, och att längta till en skolstart är inget normalt tillstånd för mig. Det måste i alla fall betyda att jag är supermotiverad att sätta igång med de elva terminer långa studierna som ska ta mig till målet, åtminstone ett av mina mål. Sedan kommer nya mål som innebär AT.tjänstgöring och ännu lite senare specialisttjänstgöring. Men jag riktar in mig på en sak i taget, och då är det nog till och med rimligt att dela upp studierna i delmål om att klara en termin i taget. För jag tror att även om jag kommer att älska det jag läser så kommer det alltid perioder som är tyngre, det lär inte gå att komma ifrån. Dock tror jag att dessa tyngre perioder ändå kommer att kännas lättare än de tyngre perioderna på KTH när varje minut med matteboken har känts betungande.

Trots att jag ser fram emot studiestarten tänker jag ändå njuta av mitt jullov och göra sådant som jag inte hunnit med så mycket under hösten. Imorgon åker jag "hem" till familjen i Falun och stannar där över jul och nyår. Det ska bli skönt att få komma hem och umgås med sina nära och kära, och även träffa vänner som jag knappt sett sedan i somras. Helt pluggfritt blir det inte då jag ska läsa en bok som repeterar Kemi A och Kemi B från gymnasiet, i syfte att ha det fräscht i minnet när läkarstudierna börjar. Det känns i alla fall skönt att kunna betydligt mer matte än vad som krävs på läkarprogrammet. Räta linjens ekvation är inte direkt något som skrämmer mig ;) Mitt mål är också att läsa kursen i Sannolikhetsteori och Statistik under lovet och skriva tentamen strax innan terminen börjar. Vi får se hur mycket jag orkar när det väl kommer till kritan :)

Personlig presentation.

Hej och välkommen hit till min blogg!

Denna blogg kommer i största möjliga utsträckning att handla om mina läkarstudier, och mina tankar kring dessa, men jag tänkte ändå bjuda på en personlig presentation så att du får en bild av mig. So here we go!

Jag är en tjej på snart 27 år. Kommer ursprungligen från Falun i Dalarna, där min familj fortfarande bor kvar. Jag själv bor nu vid Karolinska sjukhuset i Flemingsberg, söder om Stockholms stad, dit jag flyttade för två och ett halvt år sedan. Efter ett års arbetande på ett vandrarhem, tog jag steget att börja studera (efter fem års studieuppehåll sedan gymnasiet) till civilingenjör i medicinsk teknik vid Kungliga Tekniska Högskolan, KTH. Nu är jag snart klar med den tredje terminen av tio. Dock har mina läkardrömmar, som jag haft sedan gymnasietiden, fått mig att inse att det är läkare jag vill bli och inte civilingenjör. Sånär som på en fysiologikurs har jag inte tyckt att utbildningen varit rolig hittills, med all matte och fysik den innebär. Jag har presterat bra resultat, men jag känner inget brinnande intresse för det jag gör. Därför tog jag chansen att inför vårterminen 2011 söka till landets alla sju orter med läkarprogrammet. Och jag kom in vid Karolinska Institutet, landets svåraste utbildning att bli antagen på. Det känns overkligt men helt fantastiskt att jag äntligen får uppfylla min dröm. Till saken hör också att jag innan jag påbörjade studierna till civilingenjör har sökt till läkarprogrammet ett antal gånger och inte kommit in, varför lyckan nu om möjligt är ännu större. Den 17 januari drar det igång :)

För att inte mina studier i medicinsk teknik ska vara helt "bortkastade" är min plan att läsa färdigt de tre terminer som återstår till en kandidatexamen, men under mycket längre tid. Dessa studier vid sidan om ska verkligen inte inverka på mina läkarstudier, som alltid kommer att ha högsta prioritet. Men jag tror att en läkare med en kandidatexamen inom medicinsk teknik kommer att vara ganska attraktiv på marknaden.

Mycket av min fritid ägnar jag åt att träna på gym, både styrketräning och konditionsträning. Det är viktigt för att jag ska hålla mig pigg, frisk och välmående. Jag umgås även med mina vänner här i Stockholm så mycket jag hinner, och åker gärna hem till familjen och vännerna i Falun när tillfälle ges.

Sådär, det var lite om mig. Om du undrar något annat är det bara att lämna en kommentar eller att skicka ett mejl! :)